emelieritarserier

... och jag blev klar.



"I'm free... I am free!
And freedom tastes of reality!
I'm free... I am free!
And I'm waiting for you to follow me."

:D

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra olika varianter på
"Men varför tuschar du inte i Photoshop?"
och jag tänkte att ni kanske också undrar varför jag är så omständig.
Därför tänkte jag svara på det.

Jag är sådan till naturen, att jag är emot teknik som gör saker som man kan
göra utan den. Som GPS:er exempelvis, vad ska man ha det till om man har
en karta och är normalbegåvad?

Dessutom känner jag att det skulle begränsa mig mer än frigöra mig. Jag har bara
Photoshop Elements på familjens dator, som ju är hela familjens och som jag således
inte kan ockupera i massor av timmar i sträck. Jobba i skolan skulle kosta mer tid än vad
det smakar. Ovanpå det är mina Photoshop-kunskaper väldigt dåliga. Att sätta mig in i hur
man tuschar och inte minst hur man gör det snyggt skulle också kosta MASSOR med ytterst
värdefull tid.

Dessutom tycker jag att för mycket grejer görs i datorer nu för tiden (Ja, jag är egentligen
Kapten Stofil, som ni märker.) och det kan bli väldigt snyggt, men med just serier kan det
ibland kännas lite ... nästan själlöst. Det ser liksom FÖR perfekt ut med helt jämna
bakgrunder. Enligt min högst ödmjuka och personliga åsikt, då.

Jag målar på med flytande tusch, och JA. Det blir flammigt. Men jag tycker det blir en del av
charmen. Det ser lite hemtrevligt och lite gammeldags ut. Jag tycker om den effekten, i varje fall.
Sen kanske inte andra gör det, men då får ni rita en egen serie! HAH!
Nä, men det är ju en ren smaksak.




Flammiga bakgrunder. Hela serien kommer att se ut sådär.

Jag har satt igång att tuscha som en galning nu. Är MYCKET VÄL medveten
om tidspiskan som smattrar över min nerböjda rygg, men jag kommer att klara det.

Serien är i varje fall färdigskissad och jag har tuschat 10 sidor sedan i torsdags,
och då jobbade jag inte alls på fredagen och lördagen för att jag var upptagen.
Men ja, det tar jag igen nu i varje fall.

Nu ska jag sova.

Här är låten jag håller på med just nu, när Jimmy är på en klubb och dricker gin
istället för att ta piller som han brukar, och då kommer hans alkohol-alterego
fram, som är ingen mindre än mr. Jim.

Dr. Jimmy and mr. Jim
When I'm pilled you don't notice him
He only comes out when I drink my gin

Ah, blinkningen till Dr. Jekyll and Mr. Hyde är ju inte direkt subtil här! Det gillas!

Hela låten är lite mardrömsaktig, särskilt efter 4.40, när de två första raderna från
refrängen sjungs igen för att följas av ett skräckfilmsliknande, mardrömsaktigt
mellanspel på ... gitarr? Synth? Ingen aning om vilket instrument som gör det där ljudet
men det låter som om det hämtat inspiration från det kända soundtracket i Psycho.

Jag ville fånga det där mörka, vridna och drömliknande, så jag övergav mitt superrealistiska
tecknande för en stund och överdrev med större känslor och mer värdeperspektiv och nästan
hallucination-liknande bilder.






Jag förstår ju varför serien heter Quadrophenia, med Jimmys fyra huvudpersonligheter,
att det var fyra bandmedlemmar som varje personlighet reflekterar, etc.
Tycker dock att det är lite roligt, när Jimmy uppenbarligen har fem personligheter.
Om man nu ska räkna Mr. Jim som ännu en personlighet?





Dett är nog den tuffaste rutan jag gjorde igår. Mr. Jim som blir förkroppsligad
ur Jimmys skugga på väggen. Det är symbolik, om man så vill, men inte speciellt djup.
Bara att Mr. Jim kliver fram ur Jimmys mörker, att han är den "onda" av dom två.
Sen ville jag bara ha det så för att det ser så jävla skräckfilm ut, och det är ju den här låten!





Jimmys nyfunna kompis försöker stoppa honom från att spåra ur totalt.
Jimmy lyssnar inte, utan har fått upp ögonen för en tjej.




Jimmys nyfunna kompis räknar upp alla nackdelar med att försöka få just den
tjejen. Jimmy, som inte bara är full och påtänd, utan dessutom fylld av Mr. Jims
vansinnessjälvförtroende och ser det som en utmaning.




Hahaha! Ansiktsuttrycken, jag älskar dom.




Ansiktsuttrycken här med, väldigt talande även fast det bara är en skiss.
Sarkasm var väldigt svårt att göra tydligt i serien. Jag ville verkligen att
man skulle förstå hur lätt han tog på att tjejens pojkvän skulle slakta honom
om han försökte ragga på henne. Därför lade jag till det där: "I'm SO scared (!)"
Vet inte om den behövs dock, jag får se ifall den överlever tuschningen, men troligen.
Sarkasmen måste vara tydlig här, det ska inte vara ställt bortom allt tvivel att Jimmy
absolut inte är rädd för att få stryk, han tror ju att han kan "take on anyone, ain't scared
of a bloody nose" som han säger i en tidigare ruta.

Jimmys nufunna vän tröttnar och går med ett "Don't say I didn't warn ya!".





II''mm sseeiinn'' d-doouubbllee.





Nu kommer Jimmy in i det andra känslotillståndet i låten, när han mer blir
ledsen, rädd, liten och ensam. Texten i låten går:
Is it me, for a moment?
The stars are falling.
The heat is rising.
The past is calling.
Som du ser har jag smällt ihop allt det i en enda ruta, och ville att det dessutom
skulle spelas någon passande låt. Så jag gick in på Wikipedia och gick in på
Musikåret 1964 för att se vilka singlar som släpptes då. Funderade på vad jag skulle
ta, och -PANG- där satt den: The Zombies - She's Not There.

Jag tänker att den blir talande för att Jimmy aldrig hittar riktig kärlek, att han borde ge upp.
Åtminstone för ikväll. Men det är fritt för egen tolkning!

Nu ska jag rita igen, jag tror att jag kanske kan bli klar idag! Med hela skissen alltså!

Slutprodukten är givetvis en tuschad, färdig serie.
När jag får tillbaka serien kommer jag att rita klart den, för att
sedan sätta igång med tuschningen så snabbt som det bara går.
Jag ska göra en framsida till serien också, köra hela serien i kopiatorn
och sen häfta ihop den till något bok-liknande.

På sista tiden har jag inte jobbat så mycket som jag hade velat, eftersom
vi har haft en -ursäkta mitt språk- fuckload med läxor i andra ämnen.

Jag måste köpa ett nytt block, tuschpennor och flytande tusch nu innan jag
fortsätter, ska se om jag kan få låna pengar av mina föräldrar för att köpa in det.
Kanske kan köpa det imorgon redan, om jag inte kan låna av skolan dock. (???)

Det största och i princip enda problemet hittills är tidsbristen och orkbristen.
När man kommer hem från en lång dag i skolan, och har pluggat allt man måste
plugga i andra ämnen så finns det väldigt lite ork till att sedan sätta sig med
med serien och rita. Man måste liksom verkligen tvinga sig, vilket man inte alltid orkar.
Särskilt inte om man redan är stressad över allting annat.

Men det är så det ligger till just nu i varje fall. Jag tror att jag kommer att hinna klart.

1. I am the Sea
2. The Real Me
3. Quadrophenia
4. Cut my Hair
5. The Punk and the Godfather
6. I'm One
7. The Dirty Jobs
8. Helpless Dancer
9. Is it in my Head?
10. I've Had Enough

1. 5.15
2. Sea and Sand
3. Drowned
4. Bell Boy
5. Dr. Jimmy
6. The Rock
7. Love, reign o'er me

Blev precis klar med Sea and Sand. 

Jag hinner nog klart med tuschningen och allt tills den 12 april.

Men herregud, jag har ju glömt att uppdatera bloggen!

Okej: Jag har haft en svacka och inte jobbat så mycket som jag
skulle velat orka, men jag har ändå lyckats krafsa ner några rutor till.

1. I am the Sea
2. The Real Me
3. Quadrophenia
4. Cut my Hair
5. The Punk and the Godfather
6. I'm One
7. The Dirty Jobs
8. Helpless Dancer
9. Is it in my Head?
10. I've Had Enough (ungefär halvklar.)

1. 5.15
2. Sea and Sand
3. Drowned
4. Bell Boy
5. Dr. Jimmy
6. The Rock
7. Love, reign o'er me

Håller på med en sorts övergång mellan I've had Enough och 5.15 just nu,
där Jimmy blir utkastad hemifrån. Jag har inte ritat det än, men jag har skrivit
ner hela dialogen (klockan var ungefär 04.30 när jag skrev ner den, eek.)
Så jag har sidan planerad och ska bara rita den, kommer nog gå fort.
Känns bra sen när jag har nått Disc 2 och kan lämna hela Disc 1 bakom mig.
 

Ledsen Jimmy. Han blir sedan arg istället, och kommer i största psykologi-anda
att förskjuta ilskan och besvikelsen över att han förlorade Alice till "the Ace".
Det blir Pete Townshend som får ta Jimmys vredesutbrott.




The Who spelar! Jag älskar mig själv för hur jag ritade John Entwistle,
hans min är helt perfekt! Han såg alltid ut sådär när han spelade bas.

http://www.youtube.com/watch?v=Rf6tp2c6nMM Jag menar, titta bara
på hur han spelar. Stoneface. Rör inte en min under hela låten!
Antar att man inte kan typ hoppa runt och showa om man ska spela
sådana där basgångar. Visserligen är klippet från 1978, alltså 14 år
senare än när serien utspelar sig, men han var ":|" under hela sin karriär.

Försökte bädda in videon i inlägget men blogg.se är som vanligt snett ute
så det gick inte för sig! Ni får klicka på länken helt enkelt.





Publiken vill ha GUITAR-SMASH!
Så jag lånade en väldigt känd pose som Pete gör på en plansch som jag
inte har, men som jag skulle kunna döda för att få.




Så, där har vi minsann lite inspiration också.




"WHACK! BRRAAAANNNNGG" låter det när man slår en Rickenbacker i ett golv.




... och nu blir Jimmy arg, för att han tycker att Pete inte slår gitarren i golvet
för att uttrycka frustration och ilska, utan för att bara ge publiken vad den vill ha.
Det gör ju hela guitar-smashgrejen till "just a fucking show".





Oooh, det där var ord och inga visor.




Pete Townshend i grodperspektiv. Shit, han ser ju riktigt läskig ut.

Fortsättning följer. Är klar med ungefär halva Disc 1:

1. I am the Sea
2. The Real Me
3. Quadrophenia
4. Cut my Hair
5. The Punk and the Godfather (halvfärdig i skrivande stund)
6. I'm One
7. The Dirty Jobs
8. Helpless Dancer
9. Is it in my Head?
10. I've Had Enough

1. 5.15
2. Sea and Sand
3. Drowned
4. Bell Boy
5. Dr. Jimmy
6. The Rock (instrumental, blir ju inte så lång, mer som en övergång mellan låt 5 och 7.)
7. Love, reign o'er me

Ska rita resten på ca en månad. Håller jag den här takten klarar jag det nog.
Jag ritar ungefär 1-2 sidor per kväll, de kvällar jag är hemma.

Uppdateringar kommer att fortsätta komma.

Jag är statist i min egen serie!

För övrigt är jag väldigt avundsjuk på min pojkvän Sigge, som också
går bild och form. Han lämnade in sitt projekt idag och ska ha redovisning
imorgon. Jag vill också vara klar!

Just nu sitter er serietecknar-hjältinna (moi) och äter ostmackor och försöker
bli av med ze headache som plågat henne hela dagen. Vet inte hur ni funkar,
men om jag har ont i huvudet fungerar inte jag. Kan inte koncentrera mig på något.

Men den verkar släppa lite (tro fan det, efter två ipren) så jag ska rita så fort
jag ätit den sista tuggan ostmacka. En halv sida kvar - sen kommer den roliga
sekvensen när Jimmy anklagar Pete Townshend för att vara kommersiell.

Den där jag ska använda texten från låten, så ja, de kommer alltså tala i rim.

Uppdaterar snart igen.

Jimmy är inte så bra på att ragga på en måttligt intresserad Alice.

Känner mig stressad, men jag är glad att jag snart ska rita när Jimmy
konfronterar Pete Townshend, det ska bli skitkul.
I den delen ska jag bara använda repliker från den riktiga låten.

Såhär glad är Jimmy över att jag för tredje gången lyckats ge mig själv
inte bara en spark, utan snarare en rivningsslägga i baken och plockat
upp projektet igen.

Nej, skämt åsido. Jag rev ur sida 10 som jag precis börjat på för att hela sidan
kändes bara helt ur takt och fel. Den här sidan avslutade jag nu.

Jimmy har precis dragit en lögn för sin chef över telefon att han inte kommit till
jobbet för att hans syster brutit benet och han är med henne på sjukhuset.
Egentligen har Jimmy försovit sig. Chefen köper hans förklaring men karma
karma karma chameleon kommer att straffa Jimmy för detta.

Senare i serien kommer chefen (som faktiskt är snäll.) ringa hem till dom för att
fråga hur det är med Jimmys syster, och då få prata med Jimmys mamma.
Lögnen uppdagas, minst sagt.
Men mer om det senare, det kommer inte vara med förräns om ca 10-15 sidor.

Jag har även tänkt lite på en sak. Jag och min pojkväns kompis har nämligen båda
serieteckning som projekt, och vi pratade lite om det. Han sa att skissningen kommer
gå hur snabbt som helst och jag sa emot, för min skissning tar lååång tid på sig.
Då sa han att han bara tänker rita streckgubbar, i princip, och jag fick en liten tankeställare.

Okej, jag tänker inte rita streckgubbar, eftersom jag känner att det ger mig en alldeles
för ostadig grund att stå på i tuschandet. Men jag blev lite inspirerad av hans tillvägagångssätt,
för att jag tror att jag skissar alldeles för noggrannt. Så jag blev lite mer frisläppt idag, lät
uppbyggnadslinjerna för kroppar och sådant få sitta kvar. Det blev lika bra, och gick
snabbare. Känns bra, ska fortsätta att göra SKISSER värda namnet. 



See? Uppbyggnadslinjerna är kvar. Jag sparar tid på att inte sudda bort dom,
och jag tror nog faktiskt att jag förstår att jag inte ska fylla i dom med tusch sen.
Haha.


Sen är ju en del av serien Jimmys "över-jag", hans klokare, lugnare, rationella sida.
Han som Jimmy brukar snacka med, och ibland bråka lite med.
Precis, Mirror-me. Jimmy och Mirror-me har en fantastisk dialog på sida 10 och 11.
Tycker jag då. Detta är precis när Jimmy fixat sig inför konserten och är fylld av
självförtroende. Han är helt 100 på att han ska ragga upp Alice (som han är kär i)
och få henne i säng, som han har fantiserat om kvällen innan.




Jimmy: "Mirror-me, look!! I look like an ace!"
Mirror-me: "Yeah, brilliant. Don't wake me up when you get back, ok?"





Jimmy: "Oh, I won't wake you up, but Alice might will..."
Mirror-me: "Oh, the comedian has spoken! Oh well, enjoy yourself, me."

Jag älskar deras dialoger, och jag är väldigt nöjd över att jag kom på Mirror-me.
Han är inte med i ursprungsalbumet, det var bara ett infall jag fick.
Det är mest en rolig aspekt, och att jag föredrar dialoger istället för LÅÅÅÅÅNGA
tankebubblor. Men min tanke med Mirror-me är ju som att det är Jimmys över-jag.
Meeen, det är fritt att tolka själv!

Beträffande Alice: Nej, Jimmy lyckas inte dar hem henne. Han lackar istället ur på
Pete Townshend för att han tycker att han är för kommersiell.
Det gav inte så många pluspoäng hos Alice, kan man ju säga.

Det rullar vidare, jag jobbar när jag får luckor...

Inatt har jag ritat en sida till, som avhandlar ett bråk mellan
Jimmy och hans mamma, eftersom han kommer hem så sent.



Tänkte mycket på kroppsspråket i den här scenen, ville få fram raseriet hos
mamman och det irriterade försvaret hos Jimmy, som inte riktigt kan sätta sig
in i vad han gjort för fel.




Jag tänkte på håret som lossnar ur mammans papiljotter som ger henne ett
mer stressat och ostädat intryck vilket förstärker hur hennes ilska ser ut på bild.
Tänkte även på att de ska vara ungefär lika långa, för att ingen av dom ska ha
"övertaget", och för att Jimmy är i mitten av sin frigörelse från mamman.
Hade han varit kortare än henne skulle han sett väldigt mycket yngre ut, och
hade han varit längre hade han sett för vuxen ut.

Jag har verkligen kommit igång nu, vilket känns jättejättebra!
Ser fram emot att rita nästa sida istället för att tänka "Åh nej, projektarbetet också,
fan vad mycket jag har att göra!" vilket känns som ett grundkriterie för att jag ska
kunna rita något bra. Men den här sidan med bråket är jag nöjd med!

/ Emelie

Mitt material. En linjal som är en halvmeter lång och två blyerspennor
med hårdhet 4H och 2B. Plus sudd och papper då, såklart.









Bilder från serien.

/ Emelie

Så var ännu en jul förbi, vilket betyder att man kan sluta
fira den och sluta tänka på den. Vilket i sin förlängning betyder, att
nu när julen är över och jag vilat mig lite, kan rita serier!

Nu inatt har jag legat i. Först använde jag mig av Google Earth för att
göra lite geografiskt research. Eftersom serien utspelar sig i London kunde jag
inte bara rita vilken stad som helst, och låta Jimmy åka runt hur som helst utan en
tanke på hur London faktiskt ser ut.

Serien börjar med att Jimmy står vid havet och blickar ut över det, vilket jag ritade för
ungefär en månad sen men nu inatt kom jag på att jag behövde vara lite mer precis vart
han faktiskt står, dessutom behöver jag märka ut vart Jimmy bor.
"Han bor i London" är väldigt... oprecist. London är dessutom väldigt stort. Jag behövde
ge honom en hemaddress, även om han inte spenderar mycket tid alls hemma.
Han behöver ett hem att bli utkastad ifrån, senare i serien.

Vart skulle då han då bo? Jag tänkte. Quadropenia är ju ett The Who-album, så det
kändes väldigt naturligt att Jimmy skulle bo i samma område där medlemmarna i the Who
växte upp, och där dom bildade bandet. Modsrörelsen var dessutom en arbetarklassrörelse,
(även om det fanns mods i alla klasser) och jag ville att han skulle bo i ett sådant område.
Alltså: Jimmy får bo i Shepherd's Bush. När han står och tittar ut över havet i början har han
åkt rakt österut, och befinner sig i närheten av Southend-on-Sea.



Kunde tyvärr inte zooma mer på Google Earth för då kom jag så nära att alla namn
på alla områden dök upp och då blev det bara ett virrvarr och den röda nålen
drunknade i alla namn. Men, som synes på kartan, precis vid Londons absoluta city.

Kan ordna bättre karta sen.

Så vad kom jag fram till mer?

Den här historien är ful. Ful som i icke förskönad, vill säga, och den handlar mycket
om ångest, mörker, smärta, fula känslor, sex, tabun. Jimmy handlar inte moraliskt
riktigt, han når ingen stor insikt i slutet och åker hem och ber sina föräldrar om förlåtelse.
Han är en ofullkomlig, helt vanlig tonåring som är för stolt för att tänka efter vad han kan
göra för fel. Jag tänker följa albumets historia så nära jag bara kan och inte utelämna
något, och inte försöka försköna något. Det ska vara så äkta som möjligt.

I februari/mars planerar jag att börja tuscha serien och det ska vara en mörk serie.
Jag tycker om stora svarta ytor, jag vill ha massor med blänkande svart asfalt, skrafferingar,
mörka skuggor, starka dagrar. Det ska vara en kontrastrik tuschning, helt enkelt.
Jag kommer använda mig av tuschpenna för detaljer och sådant, och flytande tusch med
pensel för bakgrunder och stora skuggor.

Jag har nu skissat upp fyra sidor, fyra A3-sidor som inte behöver skissning, de skulle jag
kunna tuscha med ljusbord närsomhelst. Han har varit vid havet och åkt hem, och det låter
ju inte som mycket action utspridd över fyra sidor, men jag vill få fram tiden i historien.
Serien får absolut inte kännas stressad, det är inget kul alls. Jag ville inte ha en ruta vid
havet, en ruta när han åker och en ruta när han kommer hem. Serien ska vara noga och
genomarbetad, det är viktigt för mig!

Exempelvis har jag en hel sida där det enda som händer är att han kommer till huset,
konstaterar att ljuset är släckt inne i det (alla sover) och att det börjar regna.
Rutorna där jag illustrerar att det börjar regna är jag nöjd med!
Tre lika stora (små) rutor:
Ruta 1: Jimmy tänder cigaretten.
Ruta 2: Andas in.
Ruta 3: En regndroppa faller och och släcker den.
Ruta 4 som täcker halva pappret: "Utzoomning" över Jimmys gata när himlen öppnar sig och
det regnar massor, och man ser de smala, tätbyggda (karaktärisktiskt för London, viktigt!)
husen på andra sidan gatan, man ser lite av hans hus, hans scooter som är lutad mot
väggen och han själv som står där och tittar på regnet och irriterat säger "Oh, come on...!"

Nu känns det riktigt bra, inatt rullade det på ordentligt (ja, jag har vänt på dygnet.)
Ska förmodligen rita mer imorgon!

/ Emelie

Lite skisser på hur folk i serien ser ut, även det bara är Jimmy som dykt upp än.
Jag har skissat två sidor, och avverkat låt 1 (I am the sea) och handlingen har
kommit in i låt 2 (the real me). Nu har vi massor i skolan så jag måste nog ta
en liten paus med det här innan jag går sönder. Men jag planerar att försöka hinna
skissa klart under jullovet. Det är mitt strävansmål, allafall.
Sen blir jag nöjd om jag skissat klart halva, men jag ska försöka hinna skissa klart
hela. Planerar att jobba på de nätterna då jag är ensam.

Så vet du hur det ligger till.

1. I am the Sea
Presentation av Jimmys fyra personligheter, citera från foldern
som följde med albumet: "Schizophrenic? I'm bleeding Quadrophenic."

2. The Real Me
Genomgång av hur splittrad han är, hur han pratat med en psykolog som
aldrig avslöjar vad han tänker, sin mamma som säger att galenskap ligger
i släkten och att hon därför vet hur det känns. Han går till en präst som
visar honom vägen till the golden gate, men han tar inte fasta på budskapet.

3. Quadrophenia
Han sitter ensam i sitt rum på natten, lyssnar på radio, tänker på tjejen han gillar
och hur mycket han vill ha kärlek och närhet, och somnar.

4. Cut my Hair
Han känner sig tvingad att vara ett snyggt och propert mod hela tiden, och
känner aldrig att han räcker till, att ingen ändå märker honom.
Relationer med föräldrarna kommer även in här.

5. The Punk and the Godfather
Konsert! Jimmy möter Pete Townshend, sin största idol och konfronterar honom.
I detta avsnitt ska i princip hela dialogen bestå av låttexten.
"You declared you would be three inches taller, you've only became what we made you"
Pete har dock svar på tal, Jimmy går därifrån och alla hans kompisar stannar på konserten.
I slutet får man dock se hur Pete står på scenen efter konserten och funderar över
hur han påverkar sina fans liv, som en liten parantes. Bara för att det stycket är vackert.

6. I'm One
Deppar ihop lite, ser tjejen han är kär i gå från konserten med den här "ace"-killen som alltid
är snyggast och alltid klär sig bäst. Jimmy jämför sig lite med honom, men inser sedan att han
inte ska slösa mer tid på tjejen eller på att jämföra sig med ace, för han är den han är och
han ska ta revansch, vänta bara! De ska få se!

7. The Dirty Jobs
Jimmy träffar två hemlösa, som blivit av med sina jobb. En ex-polis (som läckte ut information)
och en busschaufför berättar att de ska stå starka och inte gråta. Jimmy upptäcks av
busschauffören "it's easy to see that you are one of us" och han berättar om sin syn på
samhället för honom "I am a young man, I ain't done very much"

8. Helpless Dancer
Jimmy är ute och dansar, tänker på samhället, och hur fel allt i världen är och att allt är fel
i oss själva, och når en insikt om att detta inte funkar "You stop dancing."

9. Is it in my Head?
Går runt på stan och är skitförvirrad. Tänker på hur folk ser honom, vad som är hans roll
i livet, försöker räkna dem som älskar honom och ta reda på exakt vad problemet är.
Han undrar om problemet (ångesten) sitter i hans huvud eller i hans hjärta.

10. I've had enough
Han försöker fly från alla krav, orkar inte med allt. Köper massa leapers och planerar att
åka iväg (till Brighton) och försöka fly ur sitt eget huvud.

-

1. 5.15
Jimmy sitter på tåget ner till Brighton, hög som ett hus och spanar på tjejer, funderar på
om de är sexuellt erfarna och får känslan av att han flyter omkring i tågvagnen.

2. Sea and Sand
Tänker lite på att hans föräldrar faktiskt kastade ut honom, men bryr sig inte om det
speciellt mycket. (En flashback, bara) Går på ett ballroom och blir kär i en tjej vid första
ögonkastet, är säker på att han kan få henne - och får henne!
De har sex på stranden i Brighton.

3. Drowned
Morgonen efter, vill inte vara med människor. Sitter på stranden och blickar ut över
havet, önskar att han kunde få simma i det, den oändliga friheten.
Han går där alla badar, kryssar mellan lekande barn och tänker på nattens sex.

4. Bell Boy
Ser den här ace-modkillen, han är också i Brighton och jobbar som Bell boy = piccolo.
En springpojke på hotell, som bär väskor alltså. Jimmy blir så jävla förbannad på sig själv
för att han försökt vara som ace, när han inte är ett dugg bättre eller coolare än Jimmy.

5. Doctor Jimmy
Kväll igen, det blåser upp till storm både utomhus och inne i Jimmy. Han går på en klubb,
men tar inget uppåttjack utan dricker istället, och upplever att han alter-ego Mr. Jim
kommer fram då "Doctor Jimmy and Mr. Jim, when I'm pilled you don't notice him, he
only comes out when I drink my gin" Och han är arg, full, upprorisk och kåt.
Festar hårt, går in i sig själv (mardrömsliknande musik i stycket som börjar 4.53 i låten.)

6. The Rock
Drar ut på stranden i stormen, ser en liten roddbåt som han hoppar i och åker ut till
en klippa som han känner att han vill till, medans regnet öser ner.

7. Love, reign o'er me
Ensam ute på klippan, båten har drivit bort och han inser att han varit en hycklare och
ber till något han inte vet vad det är, för förmågan att kunna ge och ta emot kärlek.
Måste få till något riktigt pampigt slut på serien då detta är sista låten.

Jimmy är inte bara schizofren, han är kvadrofren - åtminstone tycker
han det själv. Hela berättelsen handlar om hur han försöker pussla ihop
de här fyra personligheterna.

- A though guy, a helpless dancer. - yttrar sig genom att han är den här
coola modkillen han vill vara, som dansar hela nätterna, alltid har snygga
kläder och bjuder generöst på både drinkar och uppåttjack.

- A romantic, is it me for a moment? - yttrar sig genom att han är en
romantisk person som bara vill ha en flickvän, närhet och kärlek.

- A bloody lunatic, I'll even carry your bags! - detta är alltså låten
Bell Boy's personlighet. Han ser den här "ace"-killen vara det mest förnedrande
jobbet som finns - piccolo, och inser att han inte borde se upp till den där killen
för att han är precis lika fattig, desperat och förvirrad som Jimmy själv.

- A beggar, a hypocrite, love reign o'er me. - Hans längtan efter att bara
uppleva helt villkorslös kärlek, inte bara av en flickvän utan av familj och vänner
också, så utkörd hemifrån, blöt, full, trött, avtändande från tjack och ledsen
ber han bara en bön - kärlek, regera över mig.

Fan, den här historien är rätt sorglig.