emelieritarserier

Såhär glad är Jimmy över att jag för tredje gången lyckats ge mig själv
inte bara en spark, utan snarare en rivningsslägga i baken och plockat
upp projektet igen.

Nej, skämt åsido. Jag rev ur sida 10 som jag precis börjat på för att hela sidan
kändes bara helt ur takt och fel. Den här sidan avslutade jag nu.

Jimmy har precis dragit en lögn för sin chef över telefon att han inte kommit till
jobbet för att hans syster brutit benet och han är med henne på sjukhuset.
Egentligen har Jimmy försovit sig. Chefen köper hans förklaring men karma
karma karma chameleon kommer att straffa Jimmy för detta.

Senare i serien kommer chefen (som faktiskt är snäll.) ringa hem till dom för att
fråga hur det är med Jimmys syster, och då få prata med Jimmys mamma.
Lögnen uppdagas, minst sagt.
Men mer om det senare, det kommer inte vara med förräns om ca 10-15 sidor.

Jag har även tänkt lite på en sak. Jag och min pojkväns kompis har nämligen båda
serieteckning som projekt, och vi pratade lite om det. Han sa att skissningen kommer
gå hur snabbt som helst och jag sa emot, för min skissning tar lååång tid på sig.
Då sa han att han bara tänker rita streckgubbar, i princip, och jag fick en liten tankeställare.

Okej, jag tänker inte rita streckgubbar, eftersom jag känner att det ger mig en alldeles
för ostadig grund att stå på i tuschandet. Men jag blev lite inspirerad av hans tillvägagångssätt,
för att jag tror att jag skissar alldeles för noggrannt. Så jag blev lite mer frisläppt idag, lät
uppbyggnadslinjerna för kroppar och sådant få sitta kvar. Det blev lika bra, och gick
snabbare. Känns bra, ska fortsätta att göra SKISSER värda namnet. 



See? Uppbyggnadslinjerna är kvar. Jag sparar tid på att inte sudda bort dom,
och jag tror nog faktiskt att jag förstår att jag inte ska fylla i dom med tusch sen.
Haha.


Sen är ju en del av serien Jimmys "över-jag", hans klokare, lugnare, rationella sida.
Han som Jimmy brukar snacka med, och ibland bråka lite med.
Precis, Mirror-me. Jimmy och Mirror-me har en fantastisk dialog på sida 10 och 11.
Tycker jag då. Detta är precis när Jimmy fixat sig inför konserten och är fylld av
självförtroende. Han är helt 100 på att han ska ragga upp Alice (som han är kär i)
och få henne i säng, som han har fantiserat om kvällen innan.




Jimmy: "Mirror-me, look!! I look like an ace!"
Mirror-me: "Yeah, brilliant. Don't wake me up when you get back, ok?"





Jimmy: "Oh, I won't wake you up, but Alice might will..."
Mirror-me: "Oh, the comedian has spoken! Oh well, enjoy yourself, me."

Jag älskar deras dialoger, och jag är väldigt nöjd över att jag kom på Mirror-me.
Han är inte med i ursprungsalbumet, det var bara ett infall jag fick.
Det är mest en rolig aspekt, och att jag föredrar dialoger istället för LÅÅÅÅÅNGA
tankebubblor. Men min tanke med Mirror-me är ju som att det är Jimmys över-jag.
Meeen, det är fritt att tolka själv!

Beträffande Alice: Nej, Jimmy lyckas inte dar hem henne. Han lackar istället ur på
Pete Townshend för att han tycker att han är för kommersiell.
Det gav inte så många pluspoäng hos Alice, kan man ju säga.

Det rullar vidare, jag jobbar när jag får luckor...