emelieritarserier

... och jag blev klar.



"I'm free... I am free!
And freedom tastes of reality!
I'm free... I am free!
And I'm waiting for you to follow me."

:D

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra olika varianter på
"Men varför tuschar du inte i Photoshop?"
och jag tänkte att ni kanske också undrar varför jag är så omständig.
Därför tänkte jag svara på det.

Jag är sådan till naturen, att jag är emot teknik som gör saker som man kan
göra utan den. Som GPS:er exempelvis, vad ska man ha det till om man har
en karta och är normalbegåvad?

Dessutom känner jag att det skulle begränsa mig mer än frigöra mig. Jag har bara
Photoshop Elements på familjens dator, som ju är hela familjens och som jag således
inte kan ockupera i massor av timmar i sträck. Jobba i skolan skulle kosta mer tid än vad
det smakar. Ovanpå det är mina Photoshop-kunskaper väldigt dåliga. Att sätta mig in i hur
man tuschar och inte minst hur man gör det snyggt skulle också kosta MASSOR med ytterst
värdefull tid.

Dessutom tycker jag att för mycket grejer görs i datorer nu för tiden (Ja, jag är egentligen
Kapten Stofil, som ni märker.) och det kan bli väldigt snyggt, men med just serier kan det
ibland kännas lite ... nästan själlöst. Det ser liksom FÖR perfekt ut med helt jämna
bakgrunder. Enligt min högst ödmjuka och personliga åsikt, då.

Jag målar på med flytande tusch, och JA. Det blir flammigt. Men jag tycker det blir en del av
charmen. Det ser lite hemtrevligt och lite gammeldags ut. Jag tycker om den effekten, i varje fall.
Sen kanske inte andra gör det, men då får ni rita en egen serie! HAH!
Nä, men det är ju en ren smaksak.




Flammiga bakgrunder. Hela serien kommer att se ut sådär.

Jag har satt igång att tuscha som en galning nu. Är MYCKET VÄL medveten
om tidspiskan som smattrar över min nerböjda rygg, men jag kommer att klara det.

Serien är i varje fall färdigskissad och jag har tuschat 10 sidor sedan i torsdags,
och då jobbade jag inte alls på fredagen och lördagen för att jag var upptagen.
Men ja, det tar jag igen nu i varje fall.

Nu ska jag sova.

Här är låten jag håller på med just nu, när Jimmy är på en klubb och dricker gin
istället för att ta piller som han brukar, och då kommer hans alkohol-alterego
fram, som är ingen mindre än mr. Jim.

Dr. Jimmy and mr. Jim
When I'm pilled you don't notice him
He only comes out when I drink my gin

Ah, blinkningen till Dr. Jekyll and Mr. Hyde är ju inte direkt subtil här! Det gillas!

Hela låten är lite mardrömsaktig, särskilt efter 4.40, när de två första raderna från
refrängen sjungs igen för att följas av ett skräckfilmsliknande, mardrömsaktigt
mellanspel på ... gitarr? Synth? Ingen aning om vilket instrument som gör det där ljudet
men det låter som om det hämtat inspiration från det kända soundtracket i Psycho.

Jag ville fånga det där mörka, vridna och drömliknande, så jag övergav mitt superrealistiska
tecknande för en stund och överdrev med större känslor och mer värdeperspektiv och nästan
hallucination-liknande bilder.






Jag förstår ju varför serien heter Quadrophenia, med Jimmys fyra huvudpersonligheter,
att det var fyra bandmedlemmar som varje personlighet reflekterar, etc.
Tycker dock att det är lite roligt, när Jimmy uppenbarligen har fem personligheter.
Om man nu ska räkna Mr. Jim som ännu en personlighet?





Dett är nog den tuffaste rutan jag gjorde igår. Mr. Jim som blir förkroppsligad
ur Jimmys skugga på väggen. Det är symbolik, om man så vill, men inte speciellt djup.
Bara att Mr. Jim kliver fram ur Jimmys mörker, att han är den "onda" av dom två.
Sen ville jag bara ha det så för att det ser så jävla skräckfilm ut, och det är ju den här låten!





Jimmys nyfunna kompis försöker stoppa honom från att spåra ur totalt.
Jimmy lyssnar inte, utan har fått upp ögonen för en tjej.




Jimmys nyfunna kompis räknar upp alla nackdelar med att försöka få just den
tjejen. Jimmy, som inte bara är full och påtänd, utan dessutom fylld av Mr. Jims
vansinnessjälvförtroende och ser det som en utmaning.




Hahaha! Ansiktsuttrycken, jag älskar dom.




Ansiktsuttrycken här med, väldigt talande även fast det bara är en skiss.
Sarkasm var väldigt svårt att göra tydligt i serien. Jag ville verkligen att
man skulle förstå hur lätt han tog på att tjejens pojkvän skulle slakta honom
om han försökte ragga på henne. Därför lade jag till det där: "I'm SO scared (!)"
Vet inte om den behövs dock, jag får se ifall den överlever tuschningen, men troligen.
Sarkasmen måste vara tydlig här, det ska inte vara ställt bortom allt tvivel att Jimmy
absolut inte är rädd för att få stryk, han tror ju att han kan "take on anyone, ain't scared
of a bloody nose" som han säger i en tidigare ruta.

Jimmys nufunna vän tröttnar och går med ett "Don't say I didn't warn ya!".





II''mm sseeiinn'' d-doouubbllee.





Nu kommer Jimmy in i det andra känslotillståndet i låten, när han mer blir
ledsen, rädd, liten och ensam. Texten i låten går:
Is it me, for a moment?
The stars are falling.
The heat is rising.
The past is calling.
Som du ser har jag smällt ihop allt det i en enda ruta, och ville att det dessutom
skulle spelas någon passande låt. Så jag gick in på Wikipedia och gick in på
Musikåret 1964 för att se vilka singlar som släpptes då. Funderade på vad jag skulle
ta, och -PANG- där satt den: The Zombies - She's Not There.

Jag tänker att den blir talande för att Jimmy aldrig hittar riktig kärlek, att han borde ge upp.
Åtminstone för ikväll. Men det är fritt för egen tolkning!

Nu ska jag rita igen, jag tror att jag kanske kan bli klar idag! Med hela skissen alltså!

Slutprodukten är givetvis en tuschad, färdig serie.
När jag får tillbaka serien kommer jag att rita klart den, för att
sedan sätta igång med tuschningen så snabbt som det bara går.
Jag ska göra en framsida till serien också, köra hela serien i kopiatorn
och sen häfta ihop den till något bok-liknande.

På sista tiden har jag inte jobbat så mycket som jag hade velat, eftersom
vi har haft en -ursäkta mitt språk- fuckload med läxor i andra ämnen.

Jag måste köpa ett nytt block, tuschpennor och flytande tusch nu innan jag
fortsätter, ska se om jag kan få låna pengar av mina föräldrar för att köpa in det.
Kanske kan köpa det imorgon redan, om jag inte kan låna av skolan dock. (???)

Det största och i princip enda problemet hittills är tidsbristen och orkbristen.
När man kommer hem från en lång dag i skolan, och har pluggat allt man måste
plugga i andra ämnen så finns det väldigt lite ork till att sedan sätta sig med
med serien och rita. Man måste liksom verkligen tvinga sig, vilket man inte alltid orkar.
Särskilt inte om man redan är stressad över allting annat.

Men det är så det ligger till just nu i varje fall. Jag tror att jag kommer att hinna klart.

1. I am the Sea
2. The Real Me
3. Quadrophenia
4. Cut my Hair
5. The Punk and the Godfather
6. I'm One
7. The Dirty Jobs
8. Helpless Dancer
9. Is it in my Head?
10. I've Had Enough

1. 5.15
2. Sea and Sand
3. Drowned
4. Bell Boy
5. Dr. Jimmy
6. The Rock
7. Love, reign o'er me

Blev precis klar med Sea and Sand. 

Jag hinner nog klart med tuschningen och allt tills den 12 april.

Men herregud, jag har ju glömt att uppdatera bloggen!

Okej: Jag har haft en svacka och inte jobbat så mycket som jag
skulle velat orka, men jag har ändå lyckats krafsa ner några rutor till.

1. I am the Sea
2. The Real Me
3. Quadrophenia
4. Cut my Hair
5. The Punk and the Godfather
6. I'm One
7. The Dirty Jobs
8. Helpless Dancer
9. Is it in my Head?
10. I've Had Enough (ungefär halvklar.)

1. 5.15
2. Sea and Sand
3. Drowned
4. Bell Boy
5. Dr. Jimmy
6. The Rock
7. Love, reign o'er me

Håller på med en sorts övergång mellan I've had Enough och 5.15 just nu,
där Jimmy blir utkastad hemifrån. Jag har inte ritat det än, men jag har skrivit
ner hela dialogen (klockan var ungefär 04.30 när jag skrev ner den, eek.)
Så jag har sidan planerad och ska bara rita den, kommer nog gå fort.
Känns bra sen när jag har nått Disc 2 och kan lämna hela Disc 1 bakom mig.
 

Ledsen Jimmy. Han blir sedan arg istället, och kommer i största psykologi-anda
att förskjuta ilskan och besvikelsen över att han förlorade Alice till "the Ace".
Det blir Pete Townshend som får ta Jimmys vredesutbrott.




The Who spelar! Jag älskar mig själv för hur jag ritade John Entwistle,
hans min är helt perfekt! Han såg alltid ut sådär när han spelade bas.

http://www.youtube.com/watch?v=Rf6tp2c6nMM Jag menar, titta bara
på hur han spelar. Stoneface. Rör inte en min under hela låten!
Antar att man inte kan typ hoppa runt och showa om man ska spela
sådana där basgångar. Visserligen är klippet från 1978, alltså 14 år
senare än när serien utspelar sig, men han var ":|" under hela sin karriär.

Försökte bädda in videon i inlägget men blogg.se är som vanligt snett ute
så det gick inte för sig! Ni får klicka på länken helt enkelt.





Publiken vill ha GUITAR-SMASH!
Så jag lånade en väldigt känd pose som Pete gör på en plansch som jag
inte har, men som jag skulle kunna döda för att få.




Så, där har vi minsann lite inspiration också.




"WHACK! BRRAAAANNNNGG" låter det när man slår en Rickenbacker i ett golv.




... och nu blir Jimmy arg, för att han tycker att Pete inte slår gitarren i golvet
för att uttrycka frustration och ilska, utan för att bara ge publiken vad den vill ha.
Det gör ju hela guitar-smashgrejen till "just a fucking show".





Oooh, det där var ord och inga visor.




Pete Townshend i grodperspektiv. Shit, han ser ju riktigt läskig ut.

Fortsättning följer. Är klar med ungefär halva Disc 1:

1. I am the Sea
2. The Real Me
3. Quadrophenia
4. Cut my Hair
5. The Punk and the Godfather (halvfärdig i skrivande stund)
6. I'm One
7. The Dirty Jobs
8. Helpless Dancer
9. Is it in my Head?
10. I've Had Enough

1. 5.15
2. Sea and Sand
3. Drowned
4. Bell Boy
5. Dr. Jimmy
6. The Rock (instrumental, blir ju inte så lång, mer som en övergång mellan låt 5 och 7.)
7. Love, reign o'er me

Ska rita resten på ca en månad. Håller jag den här takten klarar jag det nog.
Jag ritar ungefär 1-2 sidor per kväll, de kvällar jag är hemma.

Uppdateringar kommer att fortsätta komma.

Jag är statist i min egen serie!

För övrigt är jag väldigt avundsjuk på min pojkvän Sigge, som också
går bild och form. Han lämnade in sitt projekt idag och ska ha redovisning
imorgon. Jag vill också vara klar!

Just nu sitter er serietecknar-hjältinna (moi) och äter ostmackor och försöker
bli av med ze headache som plågat henne hela dagen. Vet inte hur ni funkar,
men om jag har ont i huvudet fungerar inte jag. Kan inte koncentrera mig på något.

Men den verkar släppa lite (tro fan det, efter två ipren) så jag ska rita så fort
jag ätit den sista tuggan ostmacka. En halv sida kvar - sen kommer den roliga
sekvensen när Jimmy anklagar Pete Townshend för att vara kommersiell.

Den där jag ska använda texten från låten, så ja, de kommer alltså tala i rim.

Uppdaterar snart igen.

Jimmy är inte så bra på att ragga på en måttligt intresserad Alice.

Känner mig stressad, men jag är glad att jag snart ska rita när Jimmy
konfronterar Pete Townshend, det ska bli skitkul.
I den delen ska jag bara använda repliker från den riktiga låten.

Såhär glad är Jimmy över att jag för tredje gången lyckats ge mig själv
inte bara en spark, utan snarare en rivningsslägga i baken och plockat
upp projektet igen.

Nej, skämt åsido. Jag rev ur sida 10 som jag precis börjat på för att hela sidan
kändes bara helt ur takt och fel. Den här sidan avslutade jag nu.

Jimmy har precis dragit en lögn för sin chef över telefon att han inte kommit till
jobbet för att hans syster brutit benet och han är med henne på sjukhuset.
Egentligen har Jimmy försovit sig. Chefen köper hans förklaring men karma
karma karma chameleon kommer att straffa Jimmy för detta.

Senare i serien kommer chefen (som faktiskt är snäll.) ringa hem till dom för att
fråga hur det är med Jimmys syster, och då få prata med Jimmys mamma.
Lögnen uppdagas, minst sagt.
Men mer om det senare, det kommer inte vara med förräns om ca 10-15 sidor.

Jag har även tänkt lite på en sak. Jag och min pojkväns kompis har nämligen båda
serieteckning som projekt, och vi pratade lite om det. Han sa att skissningen kommer
gå hur snabbt som helst och jag sa emot, för min skissning tar lååång tid på sig.
Då sa han att han bara tänker rita streckgubbar, i princip, och jag fick en liten tankeställare.

Okej, jag tänker inte rita streckgubbar, eftersom jag känner att det ger mig en alldeles
för ostadig grund att stå på i tuschandet. Men jag blev lite inspirerad av hans tillvägagångssätt,
för att jag tror att jag skissar alldeles för noggrannt. Så jag blev lite mer frisläppt idag, lät
uppbyggnadslinjerna för kroppar och sådant få sitta kvar. Det blev lika bra, och gick
snabbare. Känns bra, ska fortsätta att göra SKISSER värda namnet. 



See? Uppbyggnadslinjerna är kvar. Jag sparar tid på att inte sudda bort dom,
och jag tror nog faktiskt att jag förstår att jag inte ska fylla i dom med tusch sen.
Haha.


Sen är ju en del av serien Jimmys "över-jag", hans klokare, lugnare, rationella sida.
Han som Jimmy brukar snacka med, och ibland bråka lite med.
Precis, Mirror-me. Jimmy och Mirror-me har en fantastisk dialog på sida 10 och 11.
Tycker jag då. Detta är precis när Jimmy fixat sig inför konserten och är fylld av
självförtroende. Han är helt 100 på att han ska ragga upp Alice (som han är kär i)
och få henne i säng, som han har fantiserat om kvällen innan.




Jimmy: "Mirror-me, look!! I look like an ace!"
Mirror-me: "Yeah, brilliant. Don't wake me up when you get back, ok?"





Jimmy: "Oh, I won't wake you up, but Alice might will..."
Mirror-me: "Oh, the comedian has spoken! Oh well, enjoy yourself, me."

Jag älskar deras dialoger, och jag är väldigt nöjd över att jag kom på Mirror-me.
Han är inte med i ursprungsalbumet, det var bara ett infall jag fick.
Det är mest en rolig aspekt, och att jag föredrar dialoger istället för LÅÅÅÅÅNGA
tankebubblor. Men min tanke med Mirror-me är ju som att det är Jimmys över-jag.
Meeen, det är fritt att tolka själv!

Beträffande Alice: Nej, Jimmy lyckas inte dar hem henne. Han lackar istället ur på
Pete Townshend för att han tycker att han är för kommersiell.
Det gav inte så många pluspoäng hos Alice, kan man ju säga.

Det rullar vidare, jag jobbar när jag får luckor...

Inatt har jag ritat en sida till, som avhandlar ett bråk mellan
Jimmy och hans mamma, eftersom han kommer hem så sent.



Tänkte mycket på kroppsspråket i den här scenen, ville få fram raseriet hos
mamman och det irriterade försvaret hos Jimmy, som inte riktigt kan sätta sig
in i vad han gjort för fel.




Jag tänkte på håret som lossnar ur mammans papiljotter som ger henne ett
mer stressat och ostädat intryck vilket förstärker hur hennes ilska ser ut på bild.
Tänkte även på att de ska vara ungefär lika långa, för att ingen av dom ska ha
"övertaget", och för att Jimmy är i mitten av sin frigörelse från mamman.
Hade han varit kortare än henne skulle han sett väldigt mycket yngre ut, och
hade han varit längre hade han sett för vuxen ut.

Jag har verkligen kommit igång nu, vilket känns jättejättebra!
Ser fram emot att rita nästa sida istället för att tänka "Åh nej, projektarbetet också,
fan vad mycket jag har att göra!" vilket känns som ett grundkriterie för att jag ska
kunna rita något bra. Men den här sidan med bråket är jag nöjd med!

/ Emelie

Mitt material. En linjal som är en halvmeter lång och två blyerspennor
med hårdhet 4H och 2B. Plus sudd och papper då, såklart.









Bilder från serien.

/ Emelie